Morgonträningen bestod av orienterings parstaffeter. Medan den ena sprang en orienteringsbana gick den andra skidgång och tvärtom. Första orienteringsbanan gick åt skogen för min del. Jag sprang efter nån stig fram och tillbaka utan att veta var kontrollen var och det slutade med att jag inte ens visste var jag var på kartan! Hittade Alice i skogen och frågade var jag och det blev ju som ett framsteg, att veta vars man är på kartan alltså.

Efter en hel del sökande efter kontrollen hittade jag den. Kan säga att jag försökte hitta den andra men utan framteg sprang jag därifrån. Under min tur hittade jag två kontroller till men dessvärre så var det ingen jag skulle ha... jag hittar alltså kontroller som inte är utmärkta på kartan men de som är utmärkta hittar jag inte. Ja, i alla fall så sprang jag därifrån utan framgång och tänkte springa tillbaka för jag hade ingen aning vars jag var på kartan, men vips svips hittade jag kontroll tre på nå vänster.

Totalt var det fem kontroller och utav dem hittade jag två jag skulle ha och två jag inte skulle ha.
Andra orienteringsbanan gick gode bra. Okej, dra inte förhastade slutsatser. Eftersom jag under första banan hittade kontroller jag inte skulle ha så skulle jag nu ha dem. Jag visste precis var de låg så det var bara och springa. Jag kom i mål och hade hittat alla kontroller. (kan tillägga att banorna var inte alls svåra för de övriga men för mig var dem otroligt svåra)


Sammanfattning. Orienteringskunskaperna finns verkligen inte hos mig! Lokalsinnet är inte på topp det heller. Här i Älvsbyn hittar jag till; Kanis, skolan och Konsum men det räcker väl för att överleva antar jag.

 Nån dag ska jag kunna orientera men när får vi se...